Jag är som en jojo

Åtminstone är mitt sinneliv så. Det är liksom ingen ordning på mig nuförtiden. Plugget går upp och ned på ett sätt jag aldrig varit med om tidigare. Hela grundskolan och gymnasiet var ju skolan helt ärligt mitt liv. Jag gjorde inte mycket annat.

Men det har ändrats. Jag vet inte längre hur jag ska hantera vissa saker som tidigare gått på autopilot. Jag bryr mig inte emellanåt. För att i nästa stund få panik över att jag inget gör.

Känner mig stressad och trött mest hela tiden. Känner att jag med nöd och näppe tar mig fram. Emellanåt är jag faktiskt rädd. Att jag liksom inte ska klara det. Har aldrig varit rädd för studier förut. Men nu är det riktigt tungt.

Mitt främsta tips till en ung människa som tänker mycket "borde/måste göra detta" - just don't. Inte tänka borde, inte tänka måste. Bara gör det du känner för. Det borde jag ha gjort mycket mer. Nu vet jag ju knappt hur det känns att göra det jag vill. Jag vet inte riktigt vad jag vill.

Jag har dock påbörjat den resan lite grann. Jag försöker hela tiden tänja på vissa gränser. Kanske är det till priset av plugget. Jag kan bara inte vara duktig hela tiden. Och uppenbarligen kan jag inte inordna mig vissa system för att slaviskt följa dem. Det är slut med sådant nu. Jag har börjat, så sakta, att acceptera hur jag är.

Trodde inte att jag skulle återvända hit

Trodde inte jag skulle återvända hit till denna mycket konstiga blogg/dagbok/slasktratt etc. Men nu måste jag. Vågar inte/orkar inte prata med någon verklig människa. Får låtsas anförtro mig åt kött och blod, fast jag bara skriver här.
Är så trött. På pluggandet, läsandet, skrivandet. Samtidigt som jag älskar det så mycket. Trivs bland böcker och kunskap. Älskar tanken på att lära mig nytt, lära mig mer, förstå min omvärld, lära mig verktyget, författa något akademiskt.

Men det känns som att saker och ting har tagit slut i hjärnan. Mina tankar som aldrig någonsin förut ville låta sig hämmas eller skrämmas av svåra saker. Nu är det som om att det bara säger stopp. Jag läser och läser, men ingenting skrivs, jag skriver inte, knappt. Jag kastar mig mellan frågeställningar i ett komplext mönster av språkliga skapelser, ord som inte hör ihop eller makes sense. Jag förstår inte emellanåt vad jag SJÄLV skrivit.

Jag brukar kunna nosa upp intressanta spår, spännande ämnen och svåra frågor. Men att problematisera och sammanfatta och koncentrera textmassa, det låter sig inte så lätt göras. Jag krånglar till det. Gör det svårare än vad det kanske är. Blir frustrerad, otålig, arg och tillslut ledsen. Jag är nog inte gjord för att skriva. Jag är nog inte gjord för att lära mig skriva.

Paniken som väller upp inom mig går inte att beskriva. Prestationsångest och ett mycket svagt självförtroende. Trots tidigare erfarenhet av att det brukar ordna sig. Men det känns som att jag haft tur snarare än agerat skickligt.

När ska bluffen avslöjas, när ska alla förstå att jag ingenting kan, att jag inget förstår.

Äventyr

Nu ska det ut och vandras. Har införskaffat delar av utrustningen. Detta ska bli så roligt. Har längtat!

Jag menar, kolla in detta (alla advanced walkpeople, please turn away for a second):

Oavsett vad det står, i folkmun heter det TANGAkök.

Lite hjälpmedel för nutritioneringen

Finbesticken

Sovdonen och handdukar som sägs torka på nolltid



Den här jäkeln har vi inte ens börjat med. Ska kollas nu, återkommer med besked om skick och annat. Tältet har vi fått låna av mina kära föräldrar och det har en ålder som är högre än min.

 Jäklar vad spännande detta ska bli! Jag tror att jag antingen är grym på att sätta upp tält eller så är det precis tvärtom.

Slit som jag ändå gillar

Mycket på en gång, det är lite min grej men ändå inte. Jag gillar att prestera, men det som har förändrats de senaste åren är att det ändå tar på mig. Det kostar liksom, inte bara blod, svett och tårar varje gång. Det kostar också kroppen och psyket i det långa loppet. Man blir tröttare och mindre entusiastisk hela tiden. Det är tur att det finns människor runtomkring en som inspirerar, de gör att alla materiella ting, alla ideella ting, allting får en mening.

Jag försöker oftast hitta en balans i allt jag vill hinna med, lösningen för mig brukar vara att liksom bara göra sakerna. Tidigare har jag oftast lidit av stor prestationsångest, och den sitter till viss del i fortfarande. Jag vill så mycket, jag försöker ganska mycket. Jag börjar slappna av mer. Inse mina goda egenskaper, inse mina styrkor och försöker kompensera för mina brister där det behövs. Ger järnet när så behövs och så förtjänas.

En person i min närhet betyder verkligen allt för mig när det gäller ovanstående. Hon får mig att känna mig värdefull vad jag än gör. Det är en fantastisk känsla. Kärlek gör verkligen under.

At work

Har en helt ok dag. Dagen började underbart dock. Längtar mest efter K faktiskt. Har så roligt ihop och vi gör så mycket tillsammans. Det är en ynnest att få tillbringa såpass mycket tid ihop som vi gör. You are the dearest person ever.

Känner mig lite olustig idag. Tror att det beror på en massa saker som kör ihop sig just nu. Försöker koordinera plugg, jobb och ideella engagemang och det går sådär för tillfället. Just nu går jobbet före allt, för att återupprätta ekonomin liksom. Och min fritid är ovärderlig, den behöver jag. Jag behöver få träffa vänner och umgås med min kära K. Det är det som är livet för mig. Just nu känner jag lite prestationsångest blandat med oro över att inte få ihop allt jag tänkt. Våren blev inte som jag trodde precis. Men det brukar inte bli som man tänkt sig. Men nog fan kan det bli bra ändå!

Är glad för träningen iallafall. Inser hur mycket jag saknat yogan. Ska försöka träna lite hemma nu dessa dagar när jag jobbar så mycket. Är ju bara att fälla ut mattan och köra igång liksom. Men ibland tar det emot just för att man är hemma och direkt blir odisciplinerad. Samma med plugg. Ibland kan jag inte plugga hemma. Brukar plugga med en av mina käraste vänner, Els. Det funkar toppen. Fast vi är ganska duktiga på att ta lika långa pauser som pluggtid... Men vi får alltid gjort det vi ska. (Ok oftast iallafall!)

Skönt är att våren börjar anlända. Lite grått och mulet idag kanske men det kommer snart mer värme och mer sol. Och då blir det dags för såna här:

Vi gillar att påta med växter, men K är bättre på det. Levande varelser tycker mycket om K, så det är oftast hon som sköter våra odlingar.

Jag längtar efter grönskan.

Denna dagen blev bra, om shanti

Plugg i några timmar och trevlig lunch med Els. Stärkande yoga nu ikväll, det var helt underbart. Inte helt förvånande så kom det några tårar under avslappningen, min kropp och mitt sinne har saknat yogan. Det är helt jäkla magiskt alltså.

Slutligen en underbar måltid och god dryck, och mys med K. Maten vi lagade var en välsmakande vegetarisk wok:

• Vegegårdens sojagrytbitar, marinerade med chili, garam masala, paprika och ingefära (Helst ska de ligga i olja + kryddor en god stund, men vi hinner oftast inte med mer än låta den marineras några minuter - men med goda kryddor funkar det helt ok).
• I med lite vitlök i pannan, fräs broccoli och grytbitarna, hyvla ner lite morot, koka nudlarna.
• Rör sedan ned nudlarna och gör som K gör, koka upp vatten i vattenkokare och lös upp lite buljong däri, som sedan blandas med woken. Det blir lite saftigare så.
• Servera med ett gott vin till, som t.ex. ett chiantivin, gott italienskt, toscanskt, vin.

Lyx i vardagen

Till måltiden såg vi en bra dokumentär på svt play: Feminismens historia. http://svtplay.se/v/2350638/dokumentarfilm/feminismens_historia. Några av tungviktarna inom feminismen på nittonhundratalet omnämns och intervjuas, bl.a. Germaine Greer och Susan Faludi (amerikanska feminister). Jag rekommenderar denna starkt. Den var inte uttömmande på något vis, men ganska kort och koncis, och rakt på sak. En sak är säker, feminismen lever. Jag önskar bara att flera människor vågade kalla sig feminister, det är inget besudlat ord - det står tvärtom för styrka, jämlikhet och människors lika värde oavsett kön m.m. Jag är stolt över att kalla mig feminist.

 Nu ser jag framemot en god natts sömn.

Vända blad och drömma

Äntligen. En tung sten lyfts från mina axlar. Efter en period av stress, tentaplugg och en jobbig ekonomisk situation är nu tentaresultatet här och gav mig både glädje och lättnad! Får alltså csn för de två sista månaderna av terminen... Förhoppningsvis.

Detta firar jag ikväll. Jag, ett glas rött och spotify på högsta volym. Syndar hejdlöst. Lagar mat och väntar ivrigt på min kära som snart kommer hem från jobbet. Utan henne hade jag inte orkat. Inte heller utan mina föräldrar som hjälper mig med ekonomin och alla runtomkring som är förstående. Jag inser att jag lämnat duktig-flicka-komplexet en aning och stortrivs. Fast ibland vaknar hon, men jag kämpar emot. Hon ger mig stress och aggressioner och mindervärdeskomplex. I don't fucking need it. I need love. From my lover and my friends.

Nu jäv-l-a-r. Back on track och förhoppningsvis väntar nu en tid av parallellplugg och jobb. Hoppas på mycket jobb.

Igår fick jag en tanke. Dra till Los Angeles och jobba och glassa omkring, med K. Tre sekunder senare inser jag att det kanske är en ouppnåelig dröm. Men what the fuck.

Jag får väl drömma... ;)

alles verloren

Eller...? Äntligen över iallafall. Tentan var fruktansvärd. Den största och mest blodtörstande draken nånsin....

Skönt nu iallafall. Nya tag idag. Efter en skön kväll igår med finaste vännerna och K och hennes bror. Behövdes lite vin för att dränka sorgerna, haha.

Längtar efter värme. Resor. Uppleva, utforska, kasta sig ut liksom. Behöver något som inte är rutin och inrutat. Samtidigt vågar jag inte släppa totalt, för det kan lätt spåra ur liksom.

Ge mig en kram när du kommer hem K. Och håll min hand. Då löser sig allt.

Uppe med tuppen

Finaste K har gått till jobbet, helt hysteriskt tidigt går hon upp. Jag är, stundande tenta till trots, på mycket gott humör - det känns som att jag flyger! Saknar dig K. Längtar till ikväll. Behöver våra stunder tillsammans, skratt och prat. Om smått och stort.

Idag blir sista råpluggsdagen innan tentan imorgon. Blir plugg med Els idag. Ett jobb ringde igår och ville ha intervju, vilket känns underbart, jag hoppas på att få det jobbet alltså. Hoppas hoppas hoppas.

Känner mig pepp. Igång. Glad. På G. Äntligen.

Jag. Foto av K.

Kaffe, nypressad juice och hemmagjorda bullar...

Detta konsumerar jag just nu. Sitter och är alldeles nyvaken, men har precis fått bekräftat att det inte bara är jag som snoozar alldeles för länge...

Idag är det heldag med plugg. Känner mig pepp överlag, men har fett med huvudvärk :( Måste göras något åt.

Har drömt en massa konstigt, bl.a. om H&M. Jag tror det innefattade att jag faktiskt handlade något där.

Kollar på nyhetsmorgon, vädret: -40 har uppmätts någonstans norröver i vårt avlånga land. FY F-N vad kallt. Jag hade inte gått ut alltså. Jag tycker att våra -3 här är tillräckligt. Jag vet, jag är mesig.

Önskar jag hade en sån här mössa! Har de en sån på H&M månntro'?

Nu jäklar kör vi.

Åklagarloppet

Just nu snurrar allt i min skalle. Diverse straffrättsliga principer, hur man mäter ut straff enligt BrB, i vilka fall man ska välja fängelse eller skyddstillsyn/villkorlig dom... Etc. Etc.

Yr.

Får väl trösta mig med att jag antagligen kommer drömma fler verklighetstrogna drömmar där jag når mitt karriärsmål på ett mer alternativt sätt. Senast var det åklagarloppet, där den som helt enkelt kom i mål på bäst tid vann titeln som åklagare. Vad blir det härnäst? Utmaningar i stil med "Minuten" för att bli domare?

Drömmar är märkliga ting. Om de ens är ting.

Ska nog fundera vidare kring det mer sociologiska perspektivet kring straff. Tycker det är väldigt intressant med tanke på att det är mycket som står på spel samtidigt, av motstridig karaktär, när en dömd person skall "få sitt straff". Det skall både uppfylla allmänhetens krav, och rättmätiga sådant kanske, på moralbildande och avskräckande straff, samtidigt som det enligt svensk rättstradition finns tankegångar om att fängelse faktiskt är skadligt och endast bör tillämpas för de fall där det helt enkelt skulle gå emot folkopinionen. att inte låsa in den dömde bakom galler.

Jag tycker det är svårt. Jag tycker att det är väldigt svårt att bortse från gängse kritik mot fängelserna såsom varande rena "förbrytarskolorna". Klart att det blir så i många fall.

Jag tror på att människor behöver hjälp. Men jag tror också på rättvisan. Och att den som gör fel skall förstå att den gjort fel.

Åter till teknikaliteterna i BrB...

Els, ses imorgon 9 sharp!

bara för att jag måste sitter jag fast

Disciplinen har jag ju. Men jag har också: ont i magen (menshelvete), ont i huvudet (stresshelvete), ont i armarna (lagboks- och tunga böcker-kånkandeshelvete).

Jag måste få ihop hemtentan snart. Har tre uppgifter kvar (de största) och jag känner att jag är fast. Å ena sidan tycker jag frågorna är fantastiskt roliga och jag känner att jag ändå har pejl på dem trots att jag missat typ hela kursen so far, men å andra sidan tycker jag de är svåra och omöjliga att svara på.

Mina knep när jag kör fast brukar vara att kalla på mitt inre lugn. Det värsta är att det inte brukar funka. Då måste jag skapa mig ett lugn för stunden. Det kan t.ex. vara att jag får kramas en stund med min kära sambo. Eller skratta hejdlöst och tramsa med min fina Els.

Inget av ovanstående alternativ är möjligt just nu. Så vad gör jag?

Jag försöker tro på mig själv.