Mina senaste inköp

Vill bara ligga i soffan och sträckläsa. Fantastiska serier av brillianta serietecknarna Alison Bechdel, Liv Strömquist och Nanna Johansson.

Böcker gör mig trygg

Så har det alltid varit. Därav valet av mall på bloggen, upptäckte den för nån dag sedan och blev överlycklig. Böcker har något alldeles speciellt, och ända sedan jag var liten har jag älskat det som böcker förmedlar. Kunskap. Stillhet. Trygghet. Har alltid velat ha stora bokhyllor, upp till taket, fyllda med böcker. Gärna en stege till såsom i gamla bibliotek. Kanske blir det så nu när vi ska flytta till en lägenhet med högt i tak. Drömmer vidare om det.

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva

Detta är en självbiografisk bok av etikdoktor Ann Heberlein, även skribent i Sydsvenskan och flitig debattör i filosofiska sammanhang.

Hon skriver rakt upp och ned i dagboksliknande form om sin vardag. Ledord: ångest och en indirekt dödslängtan mest för att undkomma svårigheten i att leva. Heberlein lider av bipolär typ 2, en sjukdom mer känd under namnet manodepressivitet.

Jag sträckläste denna bok. Troligtvis på grund av de jobbiga spörsmål om och kring livet som i Heberleins bok får en så konkret och enkel utformning. Det är inte läsaren som ska brottas med ångest och hypomani, det är Heberlein som bjuder in läsaren till sin värld, och hon låter en beskåda hennes närkamp med livet.

Läsvärd men bitvis tung, kanske beroende på vem som läser.

Påven Johanna

bild från filmpunkten.se

Donna Woolfolk Cross ger en skönlitterär skildring av den mytomspunna påven Johannas liv och gärningar.

Efter rekommendation eller snarare uppmaning (!) av två av mina närmaste vänner samt deras föräldrar har jag läst denna otroligt spännande och smarta berättelse om en fantastisk kvinna som föds som Johanna av Ingelheim och dör som påve Johannes VIII efter en lång och händelserik karriär inom katolska kyrkan under den första halvan av 800-talet.

Johanna upprör sin far, prästen, till bristningsgränsen då hon redan tidigt utmanar sina båda bröder intellektuellt. Matteus, den älskade storebrodern som var ämnad att gå i faderns fotspår dör hastigt i en sjukdom, varpå det sakta men säkert uppdagas att Johanna fått lektioner av brodern, hon kan alltså både läsa och skriva, latin såväl som grekiska, utöver modersmålet. När fadern därefter upptäcker att hon fått en bok av Matteus' lärare Asklepios, som tidigt förstod Johannas begåvning, låter han misshandla Johanna och lämnar henne medvetslös. Hon är onaturlig och totalt ogiltigförklarad av honom, och faderns brutala behandling får således konsekvensen att Johanna så småningom lämnar sitt hem och därmed också sin sachsiska hedningamoder Gudrun. Modern, en kvinna Johanna älskar och beundrar, som lärt Johanna allt om asagudarnas värld, som ger sin dotter det livsavgörande rådet: "Ge dig aldrig åt en man".

Som flicka i katedralskola efter rekommendation av Asklepios, blir hon bespottad och hånad av sina mindre begåvade (manliga) klasskamrater och får se sin yngre bror Johannes vända sig totalt emot henne. Hennes nit och hennes flit för henne vidare, och någonstans på vägen lämnar hon sin identitet som Johanna och blir munken Johannes Anglicus, för att slutligen väljas som påve i Rom.

Vägen dit är spännande, kantad av kärlek, våld, intelligent dialog och skarpsinniga tankegångar, allt i en fascinerande blandning av religion och klassisk argumentationslära. Vid några tillfällen tycks mig Johanna vara en alldeles utmärkt jurist, och bokens skönlitterära skildring till trots så får författaren mig att förstå att Johanna av Ingelheim var något alldeles speciellt.

Och det är klart att hon har funnits. Läs boken och njut av en hänförande livshistoria.

- Eugenia, 200-talet, dotter till ståthållaren av Alexandria, munk som blev vald till abbot
- Hildegund, 1100-talet, levde som munk i Schönau fram till sin död
- Mary Reade, 1700-talet, sjörövare
- Hannah Snell, menig och matros i brittiska flottan
- Okänd kvinna, 1800-talet, som under täcknamnet James Barry utnämndes till generalinspektör inom brittiska sjukvården
- Loreta Janeta Velaquez, som under namnet Harry Buford stred i slaget vid Bull Run under amerikanska inbördeskriget
- Teresinha Gomez, 1900-talet, låtsades vara man i arton år och erhöll flera fina militära utmärkelser och blev general inom portugisiska armén. Avslöjades 1994, anhölls för bedrägeri och tvingades genomgå läkarundersökning.

Författaren ger i bokens slut sin kommentar angående påven Johannas existens.

Kokain



bild från bokus.com


Har läst Lasse Wierups och Erik de La Regueras bok Kokain. Tidigare har jag läst Tom Feilings bok med samma titel men inte förrän nu ger förstnämnda författare mig en ordentlig inblick i den smutsiga värld som de facto omgärdar denna tämligen populära drog. Vad Wierup och de La Reguera gör är att de grundligt och idogt intervjuar och möter personer med diverse roller i dramat, från den typiska svenska "finknarkaren" till medelsvenssons, småkriminella, langare, gangsters - alla. Inte bara de som finns i Sverige. Wierup och de La Reguera har besökt de länder i Sydamerika som sedan långt tillbaka spelar ett politiskt spel med stormakternas stormakt USA. Ett politiskt spel som också är ett spel med kokain. De vågar möta människor som är delar av denna extremt våldsamma värld, ett pseudosamhälle som styrs av kokainkarteller bakom en demokratisk fasad, och som tvingar människor in i total fattigdom och ett liv i misär i storstädernas förorter där den enda utvägen är att ansluta sig till det hjul som snurrar med säkerhet - cocaine business.

Kokain är en omtalad drog, inte bara för att det åter igen stigit i popularitet och därtill letat sig fram bland flera samhällsklasser. Kokain är också omtalat för dess ursprung i form av kokabusken och det internationella samfundets inställning till odlingen av denna buske. Från att ha varit en buske som indianfolk livnärt sig på, och fortfarande gör för dess hälsosamma och lindrande effekter när det ännu är en oförädlad örtsubstans, blev denna buske föremål för omfattande produktion av den kemiska substansen kokain i stort sett under sträng och våldsam uppsyn av olika paramilitära grupper och maffior.

Författarna ger en mycket grundlig och trovärdig skildring av kokainets framfart och historia i världen, men också i Sverige. Intressant att få lärdom om är att det i princip bara i Stockholm som narkotikapolisen jobbar aktivt och hårt genom sin krogsektion. Motstycke saknas i våra två andra storstäder Göteborg och Malmö, trots att drogen är lika närvarande i dessa. Kanske har det berott på drogens historia som lyxdrog för överklassen, vilka kanske endast funnits representerade på Stockholms innekrogar.

Avslutningsvis frågar sig författarna om en legalisering av drogerna kan vara en lösning på det våld och den fattigdom som droghandeln skapar. De argumenterar lite korfattat för och emot och kommer i princip fram till det som de flesta torde komma fram till - en legalisering skulle antagligen skapa fler (miss-)brukare och maffian skulle helt enkelt finna en kassako i den illegala marknad som troligtvis skulle skapas vid sidan av.

Utmaningarna är många. Läs boken och glöm inte att varje enskild individs efterfrågan stärker droghandelns ställning i världen där människor berövas allt vad de äger och har för vår lyxkonsumtion av detta vita pulver.  

Lasermannen - en berättelse om Sverige

Denna fyrahundra sidor tjocka bok har tagit mig med storm. Gellert Tamas målar historiskt riktigt upp bilden av ett Sverige i uppror, ett Sverige som inte lyckas ta hand om sin befolkning. Ett Sverige utan ekonomi, utan gemenskap och till synes utan hopp. Till detta  en berättelse om en man som med sitt vapen agerar lika kallt och beräknande som Ny Demokrati agerar putslustigt och inskränkt. Historien börjar med ett litet barn som inte får vara med och leka. Som har svart hår.

Tamas har fått exklusiva intervjuer med John Ausonius, mer känd som Lasermannen. Boken är ett fantastiskt reportage om hur samhället paralyseras och vad hatet och isoleringen gör med människor. Jag har genom denna bok fått en fantastisk insikt i det skeende i Sverige som med Sverigedemokraternas intåg i senaste valet såg ut att kunna upprepa sig. I Norge nyligen trängde ett liknande hat fram genom det brutala massmordet på AUF-ungdomar på Utöya.

Kunskap är makt, och med pennan och hjärtat kan man förändra mycket. Jag önskar att en läste Tamas bok i skolorna. Ingen kan lämnas oberörd av vittnesmålen och offrens berättelser. Tack till Elsa som rekommenderat denna bok till mig, antagligen över ett glas vin någongång för något år sedan.

Tiger

Bild från Adlibris.com

Mitt i prick av Mian Lodalen. Nu får jag prestationsångest. För jag kan inte tillräckligt väl beskriva hur jäkla bra Mian Lodalen är på att skriva om kärleken. Connie är i tonåren och upptäcker att hon är kär. Men i fel person. För Anna är tjej. Precis som Connie.

Blad efter blad av ångest. Tonårens förargliga känslor av utanförskap, att vara fel, äcklig, smutsig, sjuk. Men också en stor dos av glädje när Smålands 1970-tal upptäcks av Connie med vännerna Räkan, Sirkka och Lillen - Sisters in crime.

Vad jag älskar med Mians böcker är den komplexa enkelheten. Hon klär känslor i ord som liksom prickar mitt i. Inget hyssjande. Sist men inte minst, Mian är rolig som attan. Hon beskriver kärleken med värme och intensitet.

Innan jag uppmanar alla att läsa denna bok, vill jag citera bokens djärva och djupa första mening:
Till alla som vågar älska.

Resa i Sharialand



http://www.leopardforlag.se/bok/resa-i-sharialand-ett-reportage-om-kvinnors-liv-i-saudiarabien/


Tina Thunander har gjort det som nästintills är omöjligt. Som icke-muslim, västerländsk kvinna utan ressällskap av en man, har hon tillåtits inträde i konungariket Saudiarabien och slutresultatet är ett reportage om kvinnors liv i religionen och traditionens stränga ledband.

Förutom spännande läsning om de svårigheter som journalisten Thunander skickligt (och ibland tursamt) klarar sig undan, innebär denna bok att man på ett relativt snabbt sätt får tillgång till kunskap och tankar i en värld som på så många sätt är så världsomvänd från den som vi i väst lever. Visst är inte ämnet helt nytt, men Thunander skildrar det på ett unikt sätt genom samtalen med kvinnorna, från deras eget perspektiv. Det är bilden av ett väldigt slutet land, med starka traditionella värden, könssegregation, "expats" (de alla gästarbetarna som utför de arbeten många saudier inte vill utföra), oljan, alla prinsar och prinsessor. Endast en man av alla som intervjuas tar Thunander i hand när de träffas.

Detta är kvalitetsläsning och spänning. Kanske är jag subjektiv, men jag tycker att det kittlar när Thunander modigt ställer sina frågor till maktens män i det slutna Saudi. Maktens män är bra på att prata runt ämnen.
Men jag tror nog att de svettades i sin thobe denna gången. 

Läs och låt er upplysas.

Att springa

http://www.norstedts.se/

Maria Sveland skriver om vänskapen, den starka, lustfyllda, rusiga, beroendeframkallande, känsloladdade vänskapen. Huvudpersonerna är Emma och Julia. Emma med sin ensamstående mamma Annika, som gillar rödvin och har tajta stuprörsjeans, är frilansförfattare och jobbar på Lundens Servicehem. Julia med föräldrarna Gisela och Carl, som bor i en sekelskiftesvilla. Gisela som alltid luktar rengöringsmedel, och Carl som lägger nästan all energi på att förakta sin hustru trots hennes ansträngningar.

Julia och Emma upptäcker världen tillsammans, och vänskapen är deras allt. I Trädet tar de sin tillflykt från rabarbermannen och från världen. Julia får mörkare och mörkare ringar runt ögonen, sedan går allt så fort när Emma träffar Cesar och blir kär. En vänskap sätts på prov, en annan skapas trots de stora motsättningarna inledningsvis, en bastu brinner upp, en flicka på rymmen, två mödrar som successivt upptäcker att de är offer för ett strukturellt förtryck -Maria Sveland får med mycket i denna roman, med ärligt språk och känslor som stormar. Det är en rå skildring av förtryck, mot barn såväl som mot vuxna, där patriarkatets mörka skugga sprider kylan. Det som rörde mig mest är skildringen av det mest ofattbara, och hur samhället konsekvent vägrar ta i frågorna. Konsekvensen blir trasighet, och någon som kanske är förlorad för alltid.

Läs den.

Magkänslans anatomi

Fick denna boken av min sambos bror i julklapp. En mycket intressant läsning, där författaren Kristoffer Ahlström låter oss följa med in i psykologins värld som förklarar hur vi fattar våra beslut. Vi fattar ofta besluten med magen alltså, och precis som boken utlovar så inser man efter man läst den att man inte bör lita alltför blint på sin magkänsla...

Författaren tar upp hur vi bör tänka, och när vi gör bäst i att låta bli. Han tar upp riskkalkyler och sannolikhetsläror och redogör för tankegångarna och agerandet inom bankerna och finansvärlden under den förödande finanskrisen. Han tar även upp människans (o)förmåga att se orsakssamband i tid och otid, och raserar fullständigt många av de invanda föreställningar vi har.

Ahlström beskriver också hur lögnen kan fungera och varför vi ljuger som vi gör. Ett experiment beskrivs, som gjorts av en svensk forskare (Ekman) som kartlade människans alla ansiktsmuskler och de tänkbara kombinationer som de musklerna kan göra - allt detta för att kunna urskilja när en person ljuger. Vi försöker ofta läsa andra människor genom ord och ansiktsuttryck. Ekman lärde sig behärska ansiktets alfabet (genom att studera otaliga videoinspelningar av olika människor, både av lögnare och "ickelögnare", i slow motion) till den grad att han kunde snappa upp de mikroskopiska förändringar som inte ens den skickligaste lögnare kunde kontrollera och hålla tillbaka - s.k. mikrouttryck.

Avslutningsvis, en nästan klassiker vid det här laget enligt mig, författaren frågar sig varför nästan 1500 människor dog i inödan i biltrafiken efte den 11 september 2001. Människors riskbedömning av luftfartstrafiken baserad på magkänsla snarare än sannolikhetslära.

LÄS DEN!