Ibland blir det bara fel trots att ramarna består av kärlek

Idag är en sådan dag. Inget blev rätt. Men ändå är allt i grunden så jävla rätt. Vissa dagar är varken tankar, drömmar, eller känslor på samma plan. Jag tänker inte bekämpa detta faktum. För så är det. Så funkar livet.

Men det är piss när det blir så. Du betyder mycket för mig. Och du vet vem du är när du läser detta. Jag vill finnas där för dig när du har dina dagar, när det blir för mycket med sorg och saknad.

Jag gav dig ett direktiv idag som berör mig mycket, som har att göra med fundamentala pelare för min hela existens och min rätt att tro på det jag gör, och för att kunna leva som jag lär. Jag vet att du vet. Jag vet att du förstår. Men jag menade inte att orsaka den ström av tårar som rann nedför våra kinder.

Utan dig känns allt konstigt. Jag längtar bara till dig nu. Jag tittar på de vackra blommorna jag fick av dig och blir så jävla glad, för de påminner mig om allt fint du gör för mig. Tack.
All min kärlek till dig.

Denna dagen blev bra, om shanti

Plugg i några timmar och trevlig lunch med Els. Stärkande yoga nu ikväll, det var helt underbart. Inte helt förvånande så kom det några tårar under avslappningen, min kropp och mitt sinne har saknat yogan. Det är helt jäkla magiskt alltså.

Slutligen en underbar måltid och god dryck, och mys med K. Maten vi lagade var en välsmakande vegetarisk wok:

• Vegegårdens sojagrytbitar, marinerade med chili, garam masala, paprika och ingefära (Helst ska de ligga i olja + kryddor en god stund, men vi hinner oftast inte med mer än låta den marineras några minuter - men med goda kryddor funkar det helt ok).
• I med lite vitlök i pannan, fräs broccoli och grytbitarna, hyvla ner lite morot, koka nudlarna.
• Rör sedan ned nudlarna och gör som K gör, koka upp vatten i vattenkokare och lös upp lite buljong däri, som sedan blandas med woken. Det blir lite saftigare så.
• Servera med ett gott vin till, som t.ex. ett chiantivin, gott italienskt, toscanskt, vin.

Lyx i vardagen

Till måltiden såg vi en bra dokumentär på svt play: Feminismens historia. http://svtplay.se/v/2350638/dokumentarfilm/feminismens_historia. Några av tungviktarna inom feminismen på nittonhundratalet omnämns och intervjuas, bl.a. Germaine Greer och Susan Faludi (amerikanska feminister). Jag rekommenderar denna starkt. Den var inte uttömmande på något vis, men ganska kort och koncis, och rakt på sak. En sak är säker, feminismen lever. Jag önskar bara att flera människor vågade kalla sig feminister, det är inget besudlat ord - det står tvärtom för styrka, jämlikhet och människors lika värde oavsett kön m.m. Jag är stolt över att kalla mig feminist.

 Nu ser jag framemot en god natts sömn.

In between a little bit of everything

Hade en mysig dag igår, med brunch med fina vänner, och sedan lite extra tid med två av dem, finaste E och J. Till oss anslöt sig K när hon slutat jobb.

Gårdagen fick mig att inse mycket. Just nu är jag inne i en flummig period av lite skola, jobb, mycket filosoferande och livsbejakande, samt en del häng med fantastiska vänner. Och långa, underbara stunder med K, även vi har ofta djupa samtal om livet och framtiden.

Vi diskuterar ofta vitt och brett i vårt gäng, och med E och J kom diskussionen om surrogatmödraskap upp. Det är en mycket svårdebatterad fråga som kräver att man faktiskt ser de olika perspektiven på vad det är man vill uppnå och vem som får betala och till vilket pris.

Eftersom jag just nu läser en bok av en författare som debatterar bl.a. frågan om surrogatmödraskap (Se mitt förra inlägg om Kajsa Ekis Ekman, hennes bok Varat och Varan) inser jag att jag gått från noll kunskap om själva surrogatmödraskapet som fenomen, till att börja förstå det och inse dess komplexitet. Vårt mänskliga driv att ha barn, av egoistiska skäl såväl som andra skäl, gör att vi inventerar nya sätt att nå vårt mål. Men i sammanhanget finns också en vilja att hjälpa de par som av naturliga skäl inte kan skapa liv tillsammans, utan som behöver hjälp av motsatt kön. Det finns nätverk som tillhandahåller surrogatmammor, som består av kvinnor som mot betalning bär ens barn och sedan föder det och överlämnar till de nya föräldrarna.

Jag förstår viljan att hjälpa, och vet att den kan skänka så många människor glädje och lycka att få ett barn. Många är de människor som på grund av denna längtan kommer att bli underbara föräldrar. Svårigheten är dock det faktum att många kvinnor riskerar att hamna i kläm, och de blir reducerade till att vara en livmoder. Kanske för att det är det enda sättet för dem att försörja sig. Indien är ett exempel på ett land där denna "industri" växt sig starkare. Handel med livmödrar kan bli ett faktum.

Frågan är stor och komplicerad och jag kan inte påstå att jag har ett svar på vad som är riktigt. Som vi diskuterade igår så finns inget tydligt svar eller tydlig lösning på hur denna typen av "barnaalstrande" ska gå til för att kunna tillmötesgå båda parter på ett rimligt sätt.

Eftersom jag ska plugga en del idag, tyvärr ej på ovanstående ämne, så måste jag lämna denna svåra fråga ett tag. Men den är värd att tänkas på, debatteras, benas ut, ifrågasättas och lösas.

Godmorgon, och lite serious talking

Morgonen har varit fantastisk, trots att jag steg upp in i helvete tidigt. Men, det var det värt, för jag gick upp samtidigt med K, hon började jobb kl.8.00. Hon är grym. Jobbar tolvtimmarspass.

Vi steg upp 6.30... Zzzz

Jag har ägnat morgonen åt att läsa. Håller på med Kajsa Ekis Ekmans bok, Varat och Varan. Den är väldigt intressant, faktaspäckad och med en saklig och begåvad analys av författaren. Uppenbart är att vi delar en del åsikter, men jag tycker i mångt och mycket att det som läsare borde vara svårt att ta avstånd från det Ekis Ekman kommer fram till.

Ett utdrag:

"Susanne Dodillet [fransk idé och lärdomshistoriker, min anm] argumenterar för att tillåta sexköp men poängterar: >>Jag skulle aldrig säga att jag förespråkar prostitution<<. I Franskspråkiga och engelskspråkiga länder kallar sig prostitutionsmotståndarna abolitionister, för att anknyta till motståndet mot slaveriet. Men de som vill ha kvar prostitutionen kallar sig inte förespråkare för prostitution - de är endast emot motståndarna. Intressant nog använde förespråkare för slaveriet precis samma ord: anti-abolitionism. Genom denna dubbelhet slipper författarna ta ansvar och undviker att kallas prostitutionsförespråkare (min kursivering)". (Ekis Ekman s. 39)

"Ordet hora är ett manligt komplex som placeras i kvinnan och görs till en egenskap hos henne." (Ekis Ekman s. 42)

"Istället för den utsatta människan, som tabubeläggs, skapas illusionen om den osårbara människan. (...) Övermänniskoidealet ska bli människans naturliga tillstånd. (...) Kärnan i detta är att finns det inga offer, kan det ju heller inte finnas några förövare. De som aldrig nämns: männen, är de som på ett mycket behändigt och omärkligt sätt här tvättas rena." (Ekis Ekman s. 34)

Ekis Ekman belyser hur debatten kring prostitution sett ut, både ur ett historiskt perspektiv och hur den ser ut idag. Hon försöker på ett sakligt sätt visa på varför prostitution är förkastligt och förnedrande, vilket jag tycker hon får fram både tydligt och klart, även om hennes politiska åsikter också lyser igenom, men det är å andra sidan inget Ekis Ekman hymlar med. Hon är rakt på sak och försöker ge en rättvis bild av något som onekligen förvanskats genom historien. Horan har helt enkelt varit nödvändig (för män) i alla tider. Jag tänker direkt på den menade slagkraftigheten i "världens äldsta yrke"-parollen.

Ekis Ekman beskriver att det i absolut mening inte existerar några horor i bemärkelsen att det inte finns några "typer", inga karaktärer som är horor, utan det är människor som hamnat i en viss situation. "Det fetischartade överskridandet av klyftor skiljer sig från det revolutionära upplösandet. Upplösandet av klyftor går ut på att se det mänskliga varat, jaget i alla, allas olika behov." (Ekis Ekman s. 47)

Ekis Ekman talar om en objektiv solidaritet byggd på subjektiv förståelse: "Man tar in en annan människa i kroppen och inser att den andre, det är inget annat än jag i en annan situation, under andra livsvillkor. Det är att se in i någons ögon och se sig själv. Och med den insikten kommer också insikten om grymheten i det system som gjort henne till en >>typ<<." (Ekis Ekman s. 47)

När jag läste ovanstående stycke insåg jag att författaren sätter de rätta orden till mina tankar och åsikter i denna fråga. Jag kände det nästan som att jag hade kunnat skriva det själv, åtminstone åsiktsmässigt. Skillnaden är dock att Ekis Ekman både är en god talare (har sett henne hålla föredrag samt delta i paneldiskussioner) och en god skribent, det förra är något jag hoppas kunna bli någon dag, och det senare är något jag trott mig vara bra på, men som jag apparently behöver öva mig på t.ex. genom denna blogg.




Här är min fina vän Els, med Varat och Varan av Ekis Ekman efter att vi lyssnat till ett föredrag av författaren baserat på boken.


Snart är det dags för plugg. Sedan brunch med mina goa vänner. Tyvärr fattas K, eftersom hon jobbar. Men vi hade en mysig heldag igår iallafall. Tack K för att du är som du är <3.

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter

Rubriken är ett citat. Ur en av de mest kända deklarationerna: FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.
Jag vet att det är ord, vackra ord. Men det är inte bara ord. Många människor, och stater, rättar sig efter dessa ord och har antagit dessa i gemenskap och som uttryck för en strävan mot en bättre värld. Det är konsensus i många människors hjärtan och tankar, och därför inte svårt att rätta sig efter.

Det finns dock fortfarande i vår värld en utbredd rädsla för det annorlunda. När rädslan letar sig upp i maktens korridorer börjar det bli riktigt farligt.

SVT:s Kobra hade ett program om homofobi som jag såg nyligen. Programmet beskriver hur ökad tolerans i vissa länder och delar av världen också följs/motsvaras av ökad intolerans i andra delar av världen.
http://svtplay.se/v/2360622/kobra/del_1_av_13__kobra_om_homofobi

För inte så länge sedan, i januari i år, mördades den ugandiske HBT-aktivisten David Kato, precis utanför sitt hem. David Kato var en av flera aktivister som försökt debattera och stoppa ett lagförslag som förespråkade dödsstraff för homosexuella handlingar. Efter att den ugandiska tidningen Rolling Stone publicerat bilder på homosexuella med texten "hang them" vittnar flera personer om att de under hösten och vintern utsatts för massiva trakasserier. Många har även innan dess haft svårigheter att leva öppet. Uganda är inte det enda landet med denna typen av förtryck.

Det finns massor av modiga människor, människorättskämpar, David Kato var en av dem. Att behöva ägna sitt liv åt (och sluta sitt liv med) att försvara sitt människovärde, det är något som inte många människor tänker på dagligdags. Jag beundrar sådana människor. Som står upp för sig själva, tjugofyra timmar om dygnet, fastän de vet att världen kommer ifrågasätta dem, i detta fall på grund av den man älskar, att man älskar en människa av samma kön. Det finns aktiv och direkt fobi av olika slag. I Uganda är det tveklöst en väldigt aktiv och direkt variant. Men det finns också en dold, subtil variant: "Du passar inte in här. Snälla gör det inte obekvämt... Bara, var inte dig själv, just nu, idag."

Min djupaste tacksamhet går till alla som vågar ifrågasätta, till alla som har vågat ifrågasätta under historiens gång, och till alla de som kommer att ifrågasätta sin samtid.

True colors are beautiful.

Bild: Wikipedia





Beauty

Hanne Vibeke-Holst



Bild från: http://www.klitgaarden.dk/arrangementer/gl/hannevibekeholst.jpg



• Född 21 februari 1959
• Dansk författare, journalist, och FN:s goodwillambassadör för kvinnofrågor
• Feminist och flitig deltagare i den offentliga debatten

Denna danska författare har gjort stort intryck på mig, främst genom hennes uppmärksammade trilogi: Kronprinsessan (2002), Kungamordet (2005) och Drottningoffret (2008). Dessa böcker har filmatiserats och gått på SVT, och är väl värda både att läsa och att se som TV-produktion. Vibeke-Holst har tilldelats de danska bokhandlarnas stora litterära pris, De Gyldne Laurbaer. Hon blev Årets författare 2008 samt erhöll Läsarnas Bokpris på 50 000 danska kronor, som utdelas av Danmarks Biblioteksförening och Berlingske Tidende. 2009 utsågs hon till "Danskarnas favoritförfattare".

Vibeke-Holst imponerar på mig med sitt starka engagemang för kvinnors rättigheter, och hennes expressiva sätt. Hon är feminist utan tvekan och hon titulerar sig även som sådan, och debatterar mer än gärna olika frågor som på något sätt berör kvinnors situation i samhället och i världen. Hon har ett direkt och frankt sätt, vilket jag uppskattar. Tydlig och rak men med värme.

Hennes författarskap bjuder på spänning och ovärderliga realistiska skildringar av olika miljöer där kvinnor på något sätt har huvudrollen. Hon gör det utan att konstla, och hon gör det spännande och verkligt. Båda Hannes föräldrar var författare och hon har i en dokumentär berättat hur hon började tidigt med skrivandet. Vibeke-Holst försöker utmana kvinnorollen rejält. Hon berättar i ovannämnda dokumentär (K Special på SVT, finns tyvärr ej kvar på svt play) hur hon själv blev offer för kvinnofällan som nygift och med svårigheten att kombinera sitt yrke med ansvaret för två barn. Vibeke-Holst, precis som så många andra kvinnor världen över, hanterade svårigheten, men upplevde det frustrerande att "automatiskt" vara den som fick stå åt sidan vad gällde karriär.

Jag vet att min egen mamma också gillar Vibeke-Holst. Det är något vi delar, mamma och jag. I en hel del avseenden är de väldigt lika också. 

Läs Vibeke-Holst, du kommer inte bli besviken.   

Älskarrrrrrrrrrrr.........

................denna sidan, som min syster tipsade mig om:

http://fuckyeahtattoos.tumblr.com/archive

Det är konst och det är snyggt.

Fuck yeah!

Lördagkväll och ett axplock från veckan som varit

Det är lördagkväll och jag har tvättat. Bilden nedan illustrerar hur det går när jag får för mig att inte stoppa huvudet i sanden utan helt enkelt ta tjuren vid hornen (mycket djur blev det nu) och rensa ut skiten ur torktumlaren. Ett tag var jag osäker på huruvida det var en riktig råtta jag drog ut och inte en dammråtta.
Det roliga är att jag nånstans njuter av att rensa ut skiten och att få det riktigt rent. Vilket lördagsnöje alltså.



Noteras bör att skiten ovan är utöver den skit som låg i "torktumlar-lådan" som man ska tömma efter varje tumling, vilket ju givetvis inte görs.

 Veckan som gått har bjudit på mycket. Ett trevligt tentaresultat och efterföljande samtal med csn som är lika med pengar inom en vecka. Hurra! Jag och Els firade med lyxig lunch på ett av favoritställena.

Läs hennes goa blogg: elsa89.blogg.se

Premiär för inlinesåkning 2011. Med världens underbaraste.

Även fika hos och med min kära mamma. Hon är fin och stark min mor.

Följande bild är till K. För att hon gillar båtar och segling. Och för att jag tycker att bilden blev bra trots att jag har tagit den med min mobilkamera.

Har även hunnit med att träffa farmor för en vecka sedan vilket gladde mig. Just nu består livet av en slags blandning av skola och jobb. Jag trivs men känner mig också lite ofrivilligt frikopplad från skolan. Samtidigt som jag behöver och vill ta en paus nästa termin. Det finns så mycket jag behöver göra innan jag tar examen.

Long live love

Vända blad och drömma

Äntligen. En tung sten lyfts från mina axlar. Efter en period av stress, tentaplugg och en jobbig ekonomisk situation är nu tentaresultatet här och gav mig både glädje och lättnad! Får alltså csn för de två sista månaderna av terminen... Förhoppningsvis.

Detta firar jag ikväll. Jag, ett glas rött och spotify på högsta volym. Syndar hejdlöst. Lagar mat och väntar ivrigt på min kära som snart kommer hem från jobbet. Utan henne hade jag inte orkat. Inte heller utan mina föräldrar som hjälper mig med ekonomin och alla runtomkring som är förstående. Jag inser att jag lämnat duktig-flicka-komplexet en aning och stortrivs. Fast ibland vaknar hon, men jag kämpar emot. Hon ger mig stress och aggressioner och mindervärdeskomplex. I don't fucking need it. I need love. From my lover and my friends.

Nu jäv-l-a-r. Back on track och förhoppningsvis väntar nu en tid av parallellplugg och jobb. Hoppas på mycket jobb.

Igår fick jag en tanke. Dra till Los Angeles och jobba och glassa omkring, med K. Tre sekunder senare inser jag att det kanske är en ouppnåelig dröm. Men what the fuck.

Jag får väl drömma... ;)

"Vi måste ta våra rättigheter, att be om dem är lönlöst"

Citatet är från en av världens alla kvinnor. They are heroes. Från favelorna i Latinamerika, till slummen i Kenya, till Asien och slumområden där. Alla kämpar de. På sitt sätt. Rebeller och människovänner. Kvinnor. Kvinnor som slutat be om lov. Kvinnor som tar för sig som människor.

Se deras berättelser fantastiskt vackert skildrat här: http://svtplay.se/v/2346571/dox/women_are_heroes




http://www.womenareheroes.be/



Underbar dag i solen

Promenad i stan med finaste K, Els och D. Solens strålar värmde, och vi pratade oss igenom hela stan, och kastade längtande blickar uppemot de vackra gamla husfasaderna. Tillslut satte vi oss för en fika på ett av favoritställena i stan. Vi pratade drömmar, viktiga livsval och känslor. Och framförallt - vi var vårt gäng igen. Vi fyra, tillsammans, så olika som vi är, men så mysig och stark gemenskap vi har tillsammans. Det värmer.

Tack för att ni finns i mitt liv.

Intensiv vecka

Mycket på gång. Dubbelplugg, provjobb på jobb som förhoppningsvis blir min räddning i vår. Har ju inte den fetaste ekonomin just nu. Är så glad att jag fått ett extrajobb.

Skolan blir lite lidande just nu alltså. Har missat ett seminarium pga jobb och kommer knappt hinna läsa in mig till nästa veckas seminarier... Men det får gå på något sätt.

Tur att jag har er mina fantastiska vänner. Ni är alltid där. <3

Nu äter jag och K mysig frukost - banana pancakes, kaffe och morgonjuice. Idag är vår fixardag - städa hemma, rensa ut kläder, fixa i ordning. Och förhoppningsvis en stunds pluggande för mig i em.

Ikväll är det inflyttningsfest hos en kompis till K i Malmö.



Vill också sova... Zzzz



Dagens politiska

Jag har upptäckt att det är mycket mer givande och lärorikt än vad jag tidigare upplevt. Det ger en inblick i samhället, från dess lagstiftande organ till olika utredare och andra aktörer med tankar och synpunkter.

- Jag läser SOU:er, statens offentliga utredningar. Och jag måste bara hylla det lite grand.

Just nu läser jag en från 2006, om diskriminering, exkludering och underordning av personer med utländsk bakgrund. För att tala klarspråk: om fullständig uteslutning av vissa människor på grund av deras hudfärg, hårfärg, brytning, icke-brytning, namn, avsaknad av kontakter, att de är offer för konservativa normer, minoriteter, offer för andrafiering... et cetera (Läs mer, bl.a. SOU 2006:60, finns enkelt att hitta på http://www.riksdagen.se/).

Jag tror ju att samhället mår bäst av att inordna oss alla. För det finns plats. Allt annat tycker jag är fullständigt skitsnack. Blir orolig av det politiska klimatet i Sverige som just nu kan tyckas balansera på gränsen till en totalt konservativ och främlingsfientlig linje, fastän vi är många som försöker göra vår röst hörd, visa vår medkänsla, visa att vi bryr oss, visa att vi alla är människor, påpeka likheterna, sluta se olikheter som ett hinder, visa mer kärlek, bjuda på oss själva, hjälpas åt.

Dessa två alternativ finns:
- Hat, förtryck och våld.
- Kärlek, gemenskap och trygghet.

Det är inte så svårt. Så om du inte provat det förut så gör det nu. Börja idag. Var sjysst, hjälp någon annan och du hjälper dig själv.

Välj det alternativ där vi alla får plats.

Bild: http://humanrightsresearch.wordpress.com/