Önskar mig själv god bättring

Har varit sjuk, en del förra veckan. Tillräckligt för att inte få in uppsatsen i tid. Ångesten kring det är obeskrivlig.

Lider ju av skrivkramp också. Samt allmänt dåligt självförtroende kopplat till prestation. Nu börjar stryptaget kännas. Jag har bestämt mig för att se saker och ting mer positivt. Det fungerar ändå till stor del. Men det löser inte alla praktiska problem.

När skrivkrampen och prestationsångesten griper tag, så förblindas en. Jag ser inget. Med det menar jag att texter kan passera framför mina ögon, men jag kan inte omvandla det till information, dvs. kunskap.

Den ångesten klarar jag knappt av att hantera. Jag har dock pressat mig själv i flera år nu med studier och annat, och därför har saker och ting ändå gått vägen. Men nu börjar jag känna mig trött, och slutkörd. Inga reserver kvar. Ingen energi till att ladda om.

Just nu försöker jag få energi från träning, vänner och familj. Det går helt ok. Problemet är att det är en uppbyggnadsprocess som tar tid. Det går LÅNGSAMT.

Jag har nog ett behov av att uträtta viktiga saker i livet. Sådant som JAG tycker är viktigt. Jag har nog bara blandat ihop vad JAG tycker är viktigt med vad ANDRA tycker är viktigt. Det försöker jag ändra på nu. Jag vill inte leva mitt liv helt förledd.