torsdag 5 januari 2012

När Nour och Emil kom till stan'

I decembermörkret lystes Babel i Malmö upp av två lokala profiler, och två av mina idoler, jag och K och min kära syster var där och njöt av stjärnkvällen.

På scen befann sig:

Lysande Nour el-Refai, komiker, radiopratare, feminist ut i fingerspetsarna och i hjärtgropen. När Nour snackar så lyssnar vi. Hon har tagit humorn till de höjder som tidigare kolleger inte klarat, och hon är mycket och överallt, en sann aktivist. Hurra för Nour!


Nour el-Refai

Fantastiska Emil Jensen, som skriver upplyftande och tänkvärda poetiska låtar med akustiskt akompanjemang. En riktig entertainer, och även han en sann aktivist.


Emil Jensen

Dessa två har mycket gemensamt och är båda fantastiska på sina respektive unika vis.

onsdag 4 januari 2012

Nytt hem, ny lust

Äntligen har jag hittat hit. Tillsammans med dig mitt hjärta. Tillbaka till staden som jag älskar. Till ett hem fyllt av karaktär, liv och värme.

Du målade ett hjärta på väggen och jag blev stum av lycka när jag såg det. Bara du kan göra sådana saker. Får mig helt barnsligt lycklig.

Vi har hamnat i ett bohem-mecka, en stadsdel som sjuder av liv. Både på gott och ont kanske, men det är vackert här. Trägolv i hela lägenheten, och högt i tak. Huset från 1930 rymmer massor av historier.

Kärlek

fredag 23 december 2011

Skrämmande

Läser i tidningarna och hör på nyheterna om de svenska journalisterna som nu står inför ett långt fängelsestraff i Etiopien. Deras brott? Ja, det har jag lite svårt att förstå, men de har tydligen bedrivit terrorverksamhet.

Denna terrorverksamhet består av att de försökt intervjua/ge en bild av någon annan än regimen i landet. Måhända någon som inte alltid använder vänliga metoder, men mig veterligen är inte regimen någon som använder silkesvantar.

Det känns tungt när journalister som försöker ge en bild av verkligheten, grips och utsätts för ett rättsväsende som är mer teater än domstol. Tydligen är dessutom de terrorlagar som åklagaren hänvisat till mycket vaga och allmänt hållna, men den etiopiska domstolen ansåg tydligen då att det snarare gjorde att terrorramverket fångade upp Persson och Schibbyes journalistiska verksamhet.

Nu ger ju jag en mycket kort version av ett stort politiskt maktspel, där juridiken är högst frånvarande. De flesta internationella jurister av hög rang tycks eniga om att det är mer politik än juridik i detta hemska rättsfall.

Till råga på allt så innebär ett eventuellt överklagande att rättsprocessen utsträcks ytterligare ett par år, vilket rent faktiskt innebär att de två journalisterna kommer att vara fast i etiopiskt fängelse tills dess. Det andra alternativet benådning kan tyckas som en mer quick-fix-lösning, men innebär också att de tilltalade måste erkänna terrorbrott.

Och hur kan man begära att någon som är oskyldig skall erkänna? Det är inte förenligt med rättvisa eller rättssäkerhet.

Frige Persson och Schibbye. Och alla andra av deras kamrater som i detta nu sitter fängslade för att du och jag skall få en bild av världen vi lever i.

torsdag 22 december 2011

Jag är inte så bra på att blogga...

... Men jag har givetvis tusen tankar och åsikter och potentiella inlägg som jag ju borde placera här istället. Ska försöka använda bloggen på ett bättre sätt tror jag.

Mycket har hänt sedan sist. December har bjudit på en del sorg, en släktings bortgång men också årsdagen (idag) av min älskade hunds bortgång förra året.

Trots detta, och trots att jag nu längtar efter min älskade K som är i sina hemtrakter på julbesök, så njuter jag av att vara med min familj. Mina föräldrar är på många sätt fantastiska personer. De har alltid varit stränga och bestämda, men de är mjuka och snälla under ytan. De har alltid gett mig så mycket. De har velat mitt bästa, och de tröstar mig när jag är ledsen. Brytpunkten när jag flyttade hemifrån var såklart jobbig, jag undrade om de någonsin skulle kunna släppa taget och våga lära känna mig som människa, bortom att jag är deras barn. Och det har de vågat måste jag erkänna, de har börjat se mig på riktigt. Kanske var det delvis att jag lät dem förstå att vissa saker i mitt liv kommer vara annorlunda sedan jag berättade om kärleken till min tjej K. De tog det så bra, nästan för bra, de tyckte liksom att det är lika naturligt som något annat. Det var så skönt att känna att de inte behandlade mig annorlunda för det, och om de gjorde det så var det snarare åt det positiva hållet.

Det är lätt att bli känslosam såhär i juletider. Dock är det en familjemedlem som inte är med oss i år heller. Och dig saknar jag som fan. Vila i ro min älskade Happi.

tisdag 6 december 2011

Sankt Nikolaus

Igårkväll skulle stövlarna ställas fram. De största boty man har gärna, för man vet aldrig vad tomten kommer med. I sann polsk tradition ställde jag fram mina största stövlar, och visst hade tomten varit där! Med lite pusslande och en gåtliknande historia fick jag fram att en julklapp låg under sängen, vilken underbar lycka att uppleva detta, klockan 05.15 denna vackra decembermorgon.

Tack tomten ska man väl säga, men jag vet vem du är egentligen, så tack fina älskade K. Denna jultradition får gärna stanna kvar!

Julklappen? En sån här:

Bild från http://www.bagarenochkocken.se/shop/

onsdag 30 november 2011

Morgonyoga

Vaknar hiskeligt tidigt. Mörk ute, kallt och ruggigt. K har tänt ljus och låtit mig vakna i lugn och ro, medan hon går upp och förbereder sig inför ett tidigt morgonpass på sitt jobb. Jag kan avslöja att klockan är så lite som 05.15 när jag går upp. Har planerat in ett yogapass, yin yoga - den stillsamma, stretchande, tänjande yogan. Är inte ofta jag får sitta tidigt på morgonen och otåligt vänta på att klockan ska närma sig 07.45 och därefter bege mig iväg för att få göra det jag längtat efter.

Möts av lugn, ljuv yogamusik i salen. Lagom mörkt, två tända lyktor framme där ledaren sitter. Lagom med folk, ett dussintal. Kroppen känns helt redo, sinnet likaså. Känner nästan att tårarna är där, lycklig över att få börja min dag på detta underbara sätt.

Om shanti.

söndag 27 november 2011