Mäktigt

Var på samtal igår på Moriska paviljongen mellan dessa tre superkvinnor. Moderator var Heidi Avellan, politisk ledarskribent på Sydsvenskan. Heidi gjorde faktiskt ett bra jobb, men nog märktes det att hon allt var lite star-struck...!

Saker som jag gillar med...

Maria Wetterstrand
- Tuff, rak på sak och brilliant. "Envis som synden" (enligt Mona Sahlin haha), men med stort hjärta att diskutera från andra synvinklar och synsätt. Helt klart en av mina favoritpolitiker all times.

Mona Sahlin
- Pragmatisk, tydlig, och efter gårdagens samtal inser jag hur klok Mona är. Hur mycket hon faktiskt lyssnade på de andra och fick onekligen bli mittenpelaren som håller samman hetsporrarna som satt på hennes respektive sidor. Jag har faktiskt omvärderat Mona. Tidigare tyckte jag inte nåt sådär särskilt. Nu har hon min fulla respekt. Hon är dessutom en kämpe inte bara för kvinnors rättigheter, utan för hela HBTQ-communityt och även för personer med annan etnicitet.

Gudrun Schyman
- Var ska jag börja. Hon är radikal, på ett för mig tilltalande sätt. Hon är drivande och skicklig retoriker. Hon vet hur hon får med sig publiken och hon är inte sen att locka till skratt trots allvaret i hennes argumentation. När Gudrun talar, då lyssnar dam.

Ni tre inspirerar. Ni har fått utstå mycket skit, långt mer än ni är värda. En eloge dessutom till alla Marior, Monor och Gudrunor därute som kämpar på varje dag. Ni finns i många.

Inspirerande inledning av G

Önskar jag kunde återge ett mycket inspirerande och entusiasmerande tal! Får bli i bilder. Med saklighet, punktlighet och humor avlevererade Gudrun Schyman det många hade kommit dit för att höra: feminismens vägar och uttryck och möjligheter till fortsatt kamp.

Tack till Malmö Feministiska Nätverk som ordnat en fantastisk helg.

Ikväll väntar en intressant afton med följande trio: Gudrun Schyman, Mona Sahlin och Maria Wetterstrand - i ett samtal med titeln: Kvinna och partiledare – ett samtal om maktens strukturer i Sverige.

Important stuff.

Äntligen igång igen

När yogan är en del av min vardag mår jag bättre. Så är det. Jag tycker verkligen att yogan förändrat mitt liv, och mitt förhållningssätt. Märker av det bland annat på jobbet, att jag inte låter mig stressas så mycket som förut. Även om cheferna hetsar på så har jag min inre övertygelse om att arbeta metodiskt och lugnt, för då behåller man tempo utan att bli överstressad. Det är en utmaning, men med ett inre lugn är det lättare.

Yoga handlar om att hitta vägen in till sig själv. Det är väldigt utmanande om man aldrig ens försökt det tidigare. Om man stängt alla dörrar till sitt inre är det som att behöva riva ned allting och bygga upp det igen. Det gör jag just nu. Vågar bli mig själv, vågar skapa mitt eget liv. Vågar tänka mina egna tankar. Utan att bry mig om vad andra tycker passar. Jag har varit alldeles för formbar. Nu är jag min egen.

Tack till min vän Eddie som visat mig yogans väg.

Feministiskt forum 2011

Nu går det av stapeln nära mig. Känns extra underbart att få dela detta event med personer som står mig nära.

Vad sägs om:
- Frukost med Gudrun (Schyman)
- Samtal om antirasistisk feminism med Diana Mulinari och Sissela Nordling Blanco
- Feministiskt självförsvar
- Föredrag om kvinnor i krig och väpnade konflikter
- Diskussion om humor och feminism med bland annat Liv Strömqvist och Sara Hansson från Tankesmedjan - Samtal om femininitet hos manligt könade kroppar

Detta är alltså ett axplock av vad som erbjuds. Givetvis är det festligheter också på kvällen, med standup (med bland andra Moa Svan) och rockigt punkigt uppträde av bland annat Karolina Bångs band!

Balkongflickorna

För en av dem ordnade det upp sig. Via skyddade boenden till ett liv som studerande i USA. Men för majoriteten slutade det brutalt, för familjens heders skull.

Har lyssnat på Kaliber i P1, om de s.k Balkongflickorna, om unga tjejer som (högst sannolikt) mördats, genom att trilla från balkonger bland annat. Polis och åklagare står maktlösa, trots utbildningar och försök att gå till juridisk botten med dessa fruktansvärda tragedier. Problemet kvarstår dock, som en åklagare nämner i reportaget, att i dessa fall finns sällan utomstående vittnen. Detta innebär att de enda som finns är familjemedlemmar, vilkas vittnesmål således riskerar vara väldigt partiska, och därmed får åklagaren svårt att se ett lyckat åtal eftersom ingen stödbevisning finns (vilket behövs för att stödja målsägandens berättelse).

Ett annat problem är bristen på poliser på plats. Särskilt fall som rör familjerelaterade brott eller liknande där behovet finns av att kunna sära på familjemedlemmarna relativt snabbt, för att kunna förhöra var och en utan att möjligheten att snacka ihop sig föreligger.

Det är med andra ord en riktig utmaning att försöka reda ut sådana fall. Men för mig kvarstår fortfarande den största frågan av dem alla - hur kan någon låta sig drivas så långt utifrån normer/kultur/värderingar/whatever att man tvingar sitt eget barn in i döden? Detta kan jag nog aldrig någonsin förstå. Men, trots att man inte kanske kan förstå denna typ av handling, så måste man ändå försöka se det och uppmärksamma det. För just nu sker det i tystnad, och med ett rättsväsende som står maktlös inför uppklarandet och rättskipningen av dessa hemska brott som drabbar unga människor, ibland är de bara barn.

Jag vill tro på rättvisan, jag vill tro på att det går att förändra. Man måste börja med strukturerna. För någonstans döljer sig en extrem ojämlikhet som både känner kön och klass.

Böcker gör mig trygg

Så har det alltid varit. Därav valet av mall på bloggen, upptäckte den för nån dag sedan och blev överlycklig. Böcker har något alldeles speciellt, och ända sedan jag var liten har jag älskat det som böcker förmedlar. Kunskap. Stillhet. Trygghet. Har alltid velat ha stora bokhyllor, upp till taket, fyllda med böcker. Gärna en stege till såsom i gamla bibliotek. Kanske blir det så nu när vi ska flytta till en lägenhet med högt i tak. Drömmer vidare om det.

ICCPR ledde mig till...Nanna!

USA:s reservation mot ICCPR får mig delvis att få flipp. Det är ett tecken på extremt utnyttjande av sin stormaktställning att vilja ratificera en konvention (vars innehåll = de mest grundläggande medborgerliga och politiska rättigheterna) med följande reservation:

The Government of the United States of America makes the following reservations: That nothing in the Convention requires or authorizes legislation or other action by the United States of America prohibited by the Constitution of the United States as interpreted by the United States.

Så är det lönt att ens joina från första början? Ja uppenbarligen trodde någon sig finna ett tomt dokument med noll skyldigheter som man kan ansluta sig till utan problem.

Detta är rent susbtantiellt åt helvete, och detta är bara en av många saker man kan bli förtvivlad över när det kommer till folkrättsliga instrument. Det är fruktansvärt svårt att använda dem om inte alla vill genomgå de nödvändiga processer som krävs för att rättigheterna ska kunna efterlevas.

Dessutom kvarstår för mig svårigheten att finna folkrättsligt epitet på denna enligt mig ogiltiga reservation. Men den måste ju strida mot konventionens (ändamål och) syfte? Syftet måste ju vara att försäkra människor vissa rättigheter?

Hursomhaver så läser min kära sambo Nanna Johansson just nu varpå jag var tvungen att låta min frustration mildras av härlig slagkraftig men ändå så enkel och mitt-i-prick-satir. Det är genuspedagogik som aldrig är tråkig, aldrig påtvingande, och ALLTID RÄTT.