För en av dem ordnade det upp sig. Via skyddade boenden till ett liv som studerande i USA. Men för majoriteten slutade det brutalt, för familjens heders skull.
Har lyssnat på Kaliber i P1, om de s.k Balkongflickorna, om unga tjejer som (högst sannolikt) mördats, genom att trilla från balkonger bland annat. Polis och åklagare står maktlösa, trots utbildningar och försök att gå till juridisk botten med dessa fruktansvärda tragedier. Problemet kvarstår dock, som en åklagare nämner i reportaget, att i dessa fall finns sällan utomstående vittnen. Detta innebär att de enda som finns är familjemedlemmar, vilkas vittnesmål således riskerar vara väldigt partiska, och därmed får åklagaren svårt att se ett lyckat åtal eftersom ingen stödbevisning finns (vilket behövs för att stödja målsägandens berättelse).
Ett annat problem är bristen på poliser på plats. Särskilt fall som rör familjerelaterade brott eller liknande där behovet finns av att kunna sära på familjemedlemmarna relativt snabbt, för att kunna förhöra var och en utan att möjligheten att snacka ihop sig föreligger.
Det är med andra ord en riktig utmaning att försöka reda ut sådana fall. Men för mig kvarstår fortfarande den största frågan av dem alla - hur kan någon låta sig drivas så långt utifrån normer/kultur/värderingar/whatever att man tvingar sitt eget barn in i döden? Detta kan jag nog aldrig någonsin förstå. Men, trots att man inte kanske kan förstå denna typ av handling, så måste man ändå försöka se det och uppmärksamma det. För just nu sker det i tystnad, och med ett rättsväsende som står maktlös inför uppklarandet och rättskipningen av dessa hemska brott som drabbar unga människor, ibland är de bara barn.
Jag vill tro på rättvisan, jag vill tro på att det går att förändra. Man måste börja med strukturerna. För någonstans döljer sig en extrem ojämlikhet som både känner kön och klass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar