Disciplinen har jag ju. Men jag har också: ont i magen (menshelvete), ont i huvudet (stresshelvete), ont i armarna (lagboks- och tunga böcker-kånkandeshelvete).
Jag måste få ihop hemtentan snart. Har tre uppgifter kvar (de största) och jag känner att jag är fast. Å ena sidan tycker jag frågorna är fantastiskt roliga och jag känner att jag ändå har pejl på dem trots att jag missat typ hela kursen so far, men å andra sidan tycker jag de är svåra och omöjliga att svara på.
Mina knep när jag kör fast brukar vara att kalla på mitt inre lugn. Det värsta är att det inte brukar funka. Då måste jag skapa mig ett lugn för stunden. Det kan t.ex. vara att jag får kramas en stund med min kära sambo. Eller skratta hejdlöst och tramsa med min fina Els.
Inget av ovanstående alternativ är möjligt just nu. Så vad gör jag?
Jag försöker tro på mig själv.
Det är bara de bästa som har prestationsångest, de som i själva verket har kapacitet att prestera mest. Mitt råd är att försöka släppa prestationsångesten i det här fallet - jag tror vi är så inkörda i betygshetsen att vi applicerar det på mycket annat som vi gör onödigt svårt. Förstår du vad jag menar? Skriv vad du tror att du måste för att klara dig, var nöjd och foka sen tillsammans med mig på straffrätten! Massa kramar från Puh :)
SvaraRaderaDu är så klok min kära Puh! Tack för ditt pepp. Jag tror också att det är så att jag glömmer att jag också kan vara nöjd med att faktiskt klara av hemtentan, oavsett betyg. Men det är svårt att bryta gamla mönster...
SvaraRadera