onsdag 12 oktober 2011
En bra tidning
Om ni inte redan prenumererar på den, gör det nu, med följande motivering: Feministiskt Perspektiv lyfter fram viktiga nyheter utan att på något sätt överbetona eller för den sakens skull undanhålla att nyheterna således (även) lyfter fram kvinnor. Tack till redaktionen för denna tidning.
tisdag 11 oktober 2011
Dalbana är inte för mig
När livet är som mest upp och ned och man inte riktigt orkar ta tag i det som komma skall, då känns det som pest rent ut sagt. Man mår skit fast man inte mår nånting alls. Man har ont överallt fast man inte känner nånting. Det är mycket som stressar, men ingenting är så jävla stressande som att känna att man måste vara orolig för sin ekonomi, eller att försöka trösta en otröstlig.
Seglar på ett öppet hav
Ensam på mitt stora fartyg
Varför får någon som är så liten
ett sånt jävla stort skepp
Jag söker efter någon
En extra kapten
Snälla hjälp mig med rodret
När det blir för tungt.
Seglar på ett öppet hav
Ensam på mitt stora fartyg
Varför får någon som är så liten
ett sånt jävla stort skepp
Jag söker efter någon
En extra kapten
Snälla hjälp mig med rodret
När det blir för tungt.
måndag 3 oktober 2011
Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva
Detta är en självbiografisk bok av etikdoktor Ann Heberlein, även skribent i Sydsvenskan och flitig debattör i filosofiska sammanhang.
Hon skriver rakt upp och ned i dagboksliknande form om sin vardag. Ledord: ångest och en indirekt dödslängtan mest för att undkomma svårigheten i att leva. Heberlein lider av bipolär typ 2, en sjukdom mer känd under namnet manodepressivitet.
Jag sträckläste denna bok. Troligtvis på grund av de jobbiga spörsmål om och kring livet som i Heberleins bok får en så konkret och enkel utformning. Det är inte läsaren som ska brottas med ångest och hypomani, det är Heberlein som bjuder in läsaren till sin värld, och hon låter en beskåda hennes närkamp med livet.
Läsvärd men bitvis tung, kanske beroende på vem som läser.
tisdag 20 september 2011
Försöker med min tid
Trött och sliten. Proppad med magnecyl försöker jag orka jobb. Har haft blixtrande ont i bröstet idag och jag tror att den fysiska smärtan egentligen är underlägsen den andra. Försöker hämta inspiration till plugglustan genom att se en bra dokumentär i två delar om en mycket intressant person: Dag Hammarskjöld. Finns här i två delar, kallad Fredens pris. Rekommenderas!
![]() |
| Mest känd för sin insats som FN:s generalsekreterare, svenske nationalekonomen Dag Hammarskjöld. Bild från Wikipedia. |
onsdag 14 september 2011
Påven Johanna
![]() |
| bild från filmpunkten.se |
Donna Woolfolk Cross ger en skönlitterär skildring av den mytomspunna påven Johannas liv och gärningar.
Efter rekommendation eller snarare uppmaning (!) av två av mina närmaste vänner samt deras föräldrar har jag läst denna otroligt spännande och smarta berättelse om en fantastisk kvinna som föds som Johanna av Ingelheim och dör som påve Johannes VIII efter en lång och händelserik karriär inom katolska kyrkan under den första halvan av 800-talet.
Johanna upprör sin far, prästen, till bristningsgränsen då hon redan tidigt utmanar sina båda bröder intellektuellt. Matteus, den älskade storebrodern som var ämnad att gå i faderns fotspår dör hastigt i en sjukdom, varpå det sakta men säkert uppdagas att Johanna fått lektioner av brodern, hon kan alltså både läsa och skriva, latin såväl som grekiska, utöver modersmålet. När fadern därefter upptäcker att hon fått en bok av Matteus' lärare Asklepios, som tidigt förstod Johannas begåvning, låter han misshandla Johanna och lämnar henne medvetslös. Hon är onaturlig och totalt ogiltigförklarad av honom, och faderns brutala behandling får således konsekvensen att Johanna så småningom lämnar sitt hem och därmed också sin sachsiska hedningamoder Gudrun. Modern, en kvinna Johanna älskar och beundrar, som lärt Johanna allt om asagudarnas värld, som ger sin dotter det livsavgörande rådet: "Ge dig aldrig åt en man".
Som flicka i katedralskola efter rekommendation av Asklepios, blir hon bespottad och hånad av sina mindre begåvade (manliga) klasskamrater och får se sin yngre bror Johannes vända sig totalt emot henne. Hennes nit och hennes flit för henne vidare, och någonstans på vägen lämnar hon sin identitet som Johanna och blir munken Johannes Anglicus, för att slutligen väljas som påve i Rom.
Vägen dit är spännande, kantad av kärlek, våld, intelligent dialog och skarpsinniga tankegångar, allt i en fascinerande blandning av religion och klassisk argumentationslära. Vid några tillfällen tycks mig Johanna vara en alldeles utmärkt jurist, och bokens skönlitterära skildring till trots så får författaren mig att förstå att Johanna av Ingelheim var något alldeles speciellt.
Och det är klart att hon har funnits. Läs boken och njut av en hänförande livshistoria.
- Eugenia, 200-talet, dotter till ståthållaren av Alexandria, munk som blev vald till abbot
- Hildegund, 1100-talet, levde som munk i Schönau fram till sin död
- Mary Reade, 1700-talet, sjörövare
- Hannah Snell, menig och matros i brittiska flottan
- Okänd kvinna, 1800-talet, som under täcknamnet James Barry utnämndes till generalinspektör inom brittiska sjukvården
- Loreta Janeta Velaquez, som under namnet Harry Buford stred i slaget vid Bull Run under amerikanska inbördeskriget
- Teresinha Gomez, 1900-talet, låtsades vara man i arton år och erhöll flera fina militära utmärkelser och blev general inom portugisiska armén. Avslöjades 1994, anhölls för bedrägeri och tvingades genomgå läkarundersökning.
Författaren ger i bokens slut sin kommentar angående påven Johannas existens.
tisdag 6 september 2011
Kokain
Har läst Lasse Wierups och Erik de La Regueras bok Kokain. Tidigare har jag läst Tom Feilings bok med samma titel men inte förrän nu ger förstnämnda författare mig en ordentlig inblick i den smutsiga värld som de facto omgärdar denna tämligen populära drog. Vad Wierup och de La Reguera gör är att de grundligt och idogt intervjuar och möter personer med diverse roller i dramat, från den typiska svenska "finknarkaren" till medelsvenssons, småkriminella, langare, gangsters - alla. Inte bara de som finns i Sverige. Wierup och de La Reguera har besökt de länder i Sydamerika som sedan långt tillbaka spelar ett politiskt spel med stormakternas stormakt USA. Ett politiskt spel som också är ett spel med kokain. De vågar möta människor som är delar av denna extremt våldsamma värld, ett pseudosamhälle som styrs av kokainkarteller bakom en demokratisk fasad, och som tvingar människor in i total fattigdom och ett liv i misär i storstädernas förorter där den enda utvägen är att ansluta sig till det hjul som snurrar med säkerhet - cocaine business.
Kokain är en omtalad drog, inte bara för att det åter igen stigit i popularitet och därtill letat sig fram bland flera samhällsklasser. Kokain är också omtalat för dess ursprung i form av kokabusken och det internationella samfundets inställning till odlingen av denna buske. Från att ha varit en buske som indianfolk livnärt sig på, och fortfarande gör för dess hälsosamma och lindrande effekter när det ännu är en oförädlad örtsubstans, blev denna buske föremål för omfattande produktion av den kemiska substansen kokain i stort sett under sträng och våldsam uppsyn av olika paramilitära grupper och maffior.
Författarna ger en mycket grundlig och trovärdig skildring av kokainets framfart och historia i världen, men också i Sverige. Intressant att få lärdom om är att det i princip bara i Stockholm som narkotikapolisen jobbar aktivt och hårt genom sin krogsektion. Motstycke saknas i våra två andra storstäder Göteborg och Malmö, trots att drogen är lika närvarande i dessa. Kanske har det berott på drogens historia som lyxdrog för överklassen, vilka kanske endast funnits representerade på Stockholms innekrogar.
Avslutningsvis frågar sig författarna om en legalisering av drogerna kan vara en lösning på det våld och den fattigdom som droghandeln skapar. De argumenterar lite korfattat för och emot och kommer i princip fram till det som de flesta torde komma fram till - en legalisering skulle antagligen skapa fler (miss-)brukare och maffian skulle helt enkelt finna en kassako i den illegala marknad som troligtvis skulle skapas vid sidan av.
Utmaningarna är många. Läs boken och glöm inte att varje enskild individs efterfrågan stärker droghandelns ställning i världen där människor berövas allt vad de äger och har för vår lyxkonsumtion av detta vita pulver.
![]() |
| bild från bokus.com |
Har läst Lasse Wierups och Erik de La Regueras bok Kokain. Tidigare har jag läst Tom Feilings bok med samma titel men inte förrän nu ger förstnämnda författare mig en ordentlig inblick i den smutsiga värld som de facto omgärdar denna tämligen populära drog. Vad Wierup och de La Reguera gör är att de grundligt och idogt intervjuar och möter personer med diverse roller i dramat, från den typiska svenska "finknarkaren" till medelsvenssons, småkriminella, langare, gangsters - alla. Inte bara de som finns i Sverige. Wierup och de La Reguera har besökt de länder i Sydamerika som sedan långt tillbaka spelar ett politiskt spel med stormakternas stormakt USA. Ett politiskt spel som också är ett spel med kokain. De vågar möta människor som är delar av denna extremt våldsamma värld, ett pseudosamhälle som styrs av kokainkarteller bakom en demokratisk fasad, och som tvingar människor in i total fattigdom och ett liv i misär i storstädernas förorter där den enda utvägen är att ansluta sig till det hjul som snurrar med säkerhet - cocaine business.
Kokain är en omtalad drog, inte bara för att det åter igen stigit i popularitet och därtill letat sig fram bland flera samhällsklasser. Kokain är också omtalat för dess ursprung i form av kokabusken och det internationella samfundets inställning till odlingen av denna buske. Från att ha varit en buske som indianfolk livnärt sig på, och fortfarande gör för dess hälsosamma och lindrande effekter när det ännu är en oförädlad örtsubstans, blev denna buske föremål för omfattande produktion av den kemiska substansen kokain i stort sett under sträng och våldsam uppsyn av olika paramilitära grupper och maffior.
Författarna ger en mycket grundlig och trovärdig skildring av kokainets framfart och historia i världen, men också i Sverige. Intressant att få lärdom om är att det i princip bara i Stockholm som narkotikapolisen jobbar aktivt och hårt genom sin krogsektion. Motstycke saknas i våra två andra storstäder Göteborg och Malmö, trots att drogen är lika närvarande i dessa. Kanske har det berott på drogens historia som lyxdrog för överklassen, vilka kanske endast funnits representerade på Stockholms innekrogar.
Avslutningsvis frågar sig författarna om en legalisering av drogerna kan vara en lösning på det våld och den fattigdom som droghandeln skapar. De argumenterar lite korfattat för och emot och kommer i princip fram till det som de flesta torde komma fram till - en legalisering skulle antagligen skapa fler (miss-)brukare och maffian skulle helt enkelt finna en kassako i den illegala marknad som troligtvis skulle skapas vid sidan av.
Utmaningarna är många. Läs boken och glöm inte att varje enskild individs efterfrågan stärker droghandelns ställning i världen där människor berövas allt vad de äger och har för vår lyxkonsumtion av detta vita pulver.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



