Kyss mig - av Alexandra-Therese Keining och Josefine Tengblad

Såg denna film med K. En skönt filmad historia om Mia och Frida och deras oväntade men heta känslor för varandra. Båda är runt 30 och Mia planerar bröllop med pojkvännen Tim. Det skimrar och lyser om de tu, och redan tidigt i filmen tränger de starka känslorna igenom bioduken. De två huvudrollsinnehavarna spelar sina roller mycket väl.

Det bästa med berättelsen är att den känns. Den känns på riktigt och den känns äkta. Den känns realistisk, för detta är människor, kvinnor som älskar. DET är en del av verkligheten. Det kändes i magen när man genom närbilden på Mia ser förvirringen, rädslan och de snabba besluten. Den inre striden. Frida närmar sig Mia sakta men självsäkert. Kärleken visas tydligt, ärligt, naket och passionerat. Rå skönhet som inte är tillfixad. Ljuset är i varm ton som passar kamerans närgångna stil.

Lasermannen - en berättelse om Sverige

Denna fyrahundra sidor tjocka bok har tagit mig med storm. Gellert Tamas målar historiskt riktigt upp bilden av ett Sverige i uppror, ett Sverige som inte lyckas ta hand om sin befolkning. Ett Sverige utan ekonomi, utan gemenskap och till synes utan hopp. Till detta  en berättelse om en man som med sitt vapen agerar lika kallt och beräknande som Ny Demokrati agerar putslustigt och inskränkt. Historien börjar med ett litet barn som inte får vara med och leka. Som har svart hår.

Tamas har fått exklusiva intervjuer med John Ausonius, mer känd som Lasermannen. Boken är ett fantastiskt reportage om hur samhället paralyseras och vad hatet och isoleringen gör med människor. Jag har genom denna bok fått en fantastisk insikt i det skeende i Sverige som med Sverigedemokraternas intåg i senaste valet såg ut att kunna upprepa sig. I Norge nyligen trängde ett liknande hat fram genom det brutala massmordet på AUF-ungdomar på Utöya.

Kunskap är makt, och med pennan och hjärtat kan man förändra mycket. Jag önskar att en läste Tamas bok i skolorna. Ingen kan lämnas oberörd av vittnesmålen och offrens berättelser. Tack till Elsa som rekommenderat denna bok till mig, antagligen över ett glas vin någongång för något år sedan.

Älskad och saknad familjemedlem



Foto Line Degerhammar


Du gjorde alltid ditt yttersta. Egensinnig som fan, kärleksfull som få. Klok som attan. Alltid när jag grät så kom du och tröstade. Förlåt att jag ibland drog i kopplet, förlåt att jag ibland tog ut min stress och ilska genom hårda ord. Förlåt att jag inte alltid visade dig den största maximala respekt. Du betyder så mycket för mig och jag saknar dig så jävla mycket. Du doftade så gott och var så mild. Stark och självständig gav du självgoda hanar en omgång. Sann feminist och en äkta hundkatt. De som säger att du bara var ett husdjur, de kan inte riktigt förstå. Ibland ser jag dig ligga på mattan, eller i hallen. Ibland hör jag dig spinna, morra eller allmänt bara snacka. Din själ ska alltid finnas med mig.

Jag älskar dig för alltid, vackraste och goaste Happi.
Vila i frid (och bada så mycket du vill)

Det vi stoppar i oss såväl som tar på oss

Har köpt finfina produkter av märket Biologica. Bakom detta naturliga, ekologiska och naturvänliga märke finns ett par som länge arbetat med att ta fram produkter för kroppen som i princip ska kunna gå att äta, med devisen smörj aldrig in dig i något du inte kan äta!

- Ekologiskt odlade råvaror
- Fria från petrokemiska råvaror som mineraloljor, parabener, silikoner och konstgjorda doft- och färgämnen
- Råvarorna liksom de färdiga produkterna från Biologica är inte testade på djur
- Förpackningarna är gjorda av nedbrytbar plast

För de flesta kan detta nog tolkas som både ekoflum och alternativt vänstertrendigt. För mig är det delvis nytt, men jag får nog säga att jag har det i blodet. Min kära mamma har alltid varit inne på det spåret. Och jag får nog erkänna att jag i min uppväxt inte brydde mig om vad jag smorde in kroppen med, eller vad jag hade för schampoo. Jag tyckte i och för sig att det var jobbigt och slöseri med tid att duscha, så kanske var jag alternativ ändå. Och nu har jag produkter som är värda att duscha för!

Genom mamma har jag iallafall en grund att stå på, och nu har den genom nära vänner förstärkts. Gemensamt för oss alla är att vi drivs av tanken på att det som skadar djur och miljö inte heller kan vara bra för människan.

Biologicas produkter 

Det vi köpte var en deodorant, schampoo, tea tree oil-tvål, och liniment. Den sistnämnda botade min ryggont som jag haft den senaste veckan. Det är lätt att tillskriva naturprodukter magiska krafter, men långsiktig användning tror jag faktiskt är så nära magi man kan komma.

Vi köpte dessa produkter genom en väns mamma, se http://www.grahnharmoni.se/

.

Obehaget lägger sig som en tung matta över mig och kväver mig långsamt. Jag måste försöka härda ut, och det gör jag. Men det känns ändå förjävligt. Människor som inte förstår att ord etsar sig fast som brännmärken i själen. Hot där man känner att man fruktar för sin säkerhet. Ensam. Trött. Arg.

Friendship I worship

Nära och kära som jag fått spendera kvalitetstid med den senaste veckan. Det ger mig energi och livsglädje. Först till Rakels sommarhus, god mat, spel, vin och strandutflykt. Sedan Kivik och Simrishamn med goaste Jakob och Eddie. Vin, skratt och oändliga diskussioner om livet med käraste Elspäls. Livet vore trist utan alla dessa fantastiska människor.










Så mycket skönhet i en enda bild.



Tiger

Bild från Adlibris.com

Mitt i prick av Mian Lodalen. Nu får jag prestationsångest. För jag kan inte tillräckligt väl beskriva hur jäkla bra Mian Lodalen är på att skriva om kärleken. Connie är i tonåren och upptäcker att hon är kär. Men i fel person. För Anna är tjej. Precis som Connie.

Blad efter blad av ångest. Tonårens förargliga känslor av utanförskap, att vara fel, äcklig, smutsig, sjuk. Men också en stor dos av glädje när Smålands 1970-tal upptäcks av Connie med vännerna Räkan, Sirkka och Lillen - Sisters in crime.

Vad jag älskar med Mians böcker är den komplexa enkelheten. Hon klär känslor i ord som liksom prickar mitt i. Inget hyssjande. Sist men inte minst, Mian är rolig som attan. Hon beskriver kärleken med värme och intensitet.

Innan jag uppmanar alla att läsa denna bok, vill jag citera bokens djärva och djupa första mening:
Till alla som vågar älska.