Friendship I worship

Nära och kära som jag fått spendera kvalitetstid med den senaste veckan. Det ger mig energi och livsglädje. Först till Rakels sommarhus, god mat, spel, vin och strandutflykt. Sedan Kivik och Simrishamn med goaste Jakob och Eddie. Vin, skratt och oändliga diskussioner om livet med käraste Elspäls. Livet vore trist utan alla dessa fantastiska människor.










Så mycket skönhet i en enda bild.



Tiger

Bild från Adlibris.com

Mitt i prick av Mian Lodalen. Nu får jag prestationsångest. För jag kan inte tillräckligt väl beskriva hur jäkla bra Mian Lodalen är på att skriva om kärleken. Connie är i tonåren och upptäcker att hon är kär. Men i fel person. För Anna är tjej. Precis som Connie.

Blad efter blad av ångest. Tonårens förargliga känslor av utanförskap, att vara fel, äcklig, smutsig, sjuk. Men också en stor dos av glädje när Smålands 1970-tal upptäcks av Connie med vännerna Räkan, Sirkka och Lillen - Sisters in crime.

Vad jag älskar med Mians böcker är den komplexa enkelheten. Hon klär känslor i ord som liksom prickar mitt i. Inget hyssjande. Sist men inte minst, Mian är rolig som attan. Hon beskriver kärleken med värme och intensitet.

Innan jag uppmanar alla att läsa denna bok, vill jag citera bokens djärva och djupa första mening:
Till alla som vågar älska.

Äventyr

Nu ska det ut och vandras. Har införskaffat delar av utrustningen. Detta ska bli så roligt. Har längtat!

Jag menar, kolla in detta (alla advanced walkpeople, please turn away for a second):

Oavsett vad det står, i folkmun heter det TANGAkök.

Lite hjälpmedel för nutritioneringen

Finbesticken

Sovdonen och handdukar som sägs torka på nolltid



Den här jäkeln har vi inte ens börjat med. Ska kollas nu, återkommer med besked om skick och annat. Tältet har vi fått låna av mina kära föräldrar och det har en ålder som är högre än min.

 Jäklar vad spännande detta ska bli! Jag tror att jag antingen är grym på att sätta upp tält eller så är det precis tvärtom.

I believe in You

Lyssnar på Will you be there av Michael Jackson. Introt med en prelude av Beethoven är helt utsökt tycker jag. Texten har en väldigt religiös ton men jag vänder mig inte till någon gud när jag frågar will you be there. Jag vänder mig till min familj och de människor jag älskar. De är gud för mig och de är den enda religion jag behöver. Jag tror på dem.

Hade en fantastisk stund igår med min familj, vi åt midsommardagsmiddag (som min älskade mamma hade gjort) där även min farbror och farmor var närvarande, samt min älskade sambo K. Mitt i allt det kände jag bara så mycket kärlek från alla omkring mig. Jag tror inte det var något som märktes eller syntes. Men det var vad jag kände i hjärtat. Jag satt där omgiven av fantastiska människor med de största hjärtan man kan hitta. Kloka, starka, varma människor.

Och jag har den stora äran att få kalla dem min familj.
You are always in my heart.

Små steg framsteg!

Även i FN:s människorättsråd, situerat i Genève, är man numera eniga om att inte diskriminera människor på grund av sexuell läggning. En s.k. gay-resolution har röstats fram med 23 röster mot 19, och 3 som avstod (http://www.dn.se/).

Hoppas detta kan leda någonvart. Det är fortfarande olagligt med homosexualitet i många länder, och även i Europa har hbtq-aktivisters rättigheters gång på gång nekats. Detta genom att Pridefestivaler nekas av statsmyndigheterna, eller att hbtq-aktivisterna inte får tillräckligt polisskydd (http://www.amnesty.se/).

Man kan ju undra egentligen vad det har för konkret betydelse att numera även FN tar ställning till begreppen sexuell läggning och könsidentitet. Jag är övertygad om att mycket är kvar att göra, men det ÄR ett bra första steg att det kommer upp på FN:s agenda. Jag menar om man inte ens erkänner ALLA människors rättigheter, då är det ju svårt för FN att ens agera i vissa situationer. Numera kan inte frångås att hbtq-personers rättigheter ligger på the UN table.

http://hbt.ifokus.se/articles/4d712e84b9cb46221d044a71-regnbagsflaggan-en-hbt-symbol

Resa i Sharialand



http://www.leopardforlag.se/bok/resa-i-sharialand-ett-reportage-om-kvinnors-liv-i-saudiarabien/


Tina Thunander har gjort det som nästintills är omöjligt. Som icke-muslim, västerländsk kvinna utan ressällskap av en man, har hon tillåtits inträde i konungariket Saudiarabien och slutresultatet är ett reportage om kvinnors liv i religionen och traditionens stränga ledband.

Förutom spännande läsning om de svårigheter som journalisten Thunander skickligt (och ibland tursamt) klarar sig undan, innebär denna bok att man på ett relativt snabbt sätt får tillgång till kunskap och tankar i en värld som på så många sätt är så världsomvänd från den som vi i väst lever. Visst är inte ämnet helt nytt, men Thunander skildrar det på ett unikt sätt genom samtalen med kvinnorna, från deras eget perspektiv. Det är bilden av ett väldigt slutet land, med starka traditionella värden, könssegregation, "expats" (de alla gästarbetarna som utför de arbeten många saudier inte vill utföra), oljan, alla prinsar och prinsessor. Endast en man av alla som intervjuas tar Thunander i hand när de träffas.

Detta är kvalitetsläsning och spänning. Kanske är jag subjektiv, men jag tycker att det kittlar när Thunander modigt ställer sina frågor till maktens män i det slutna Saudi. Maktens män är bra på att prata runt ämnen.
Men jag tror nog att de svettades i sin thobe denna gången. 

Läs och låt er upplysas.

Tribute to a friend

Bästa Els.

Detta är min vän Isabelle. Els. Elspäls. Bupski. Kärt barn har många namn. Hon är en av mina allra närmsta.

Utan henne blir vardagen grå. Tillsammans smider vi planer på att förbättra världen. Synkroniserade försover vi oss samtidigt och pms-ar samtidigt (SMS-ar samtidigt också för den delen). Hon har ärofullt omnämnt mig som sin partner in crime, och jag skulle vilja få göra detsamma tillbaka. Otaliga timmar plugg, ångestande, vältrandes i komplicerade rättsfall och analyser - såväl som glädjeyra och asgarv, politiska samtal med visioner om framtiden, ett glas vin ute när vi minst förtjänar det, måndagsfylla en spontan hemmafest, värme, satirisk humor à la Liv Strömqvist, Mia Skäringer och Hanna Hellquist. Vänskap som står sig. Och vi är fan arga när vi är arga och glada när vi är glada.

Isabelle är som jag själv jur.stud, en varm och go värmlänning som har överseende med en tjattrande skåning som envist vill försöka behärska torsbymål. Hon brinner för samhällsfrågor, är en sann feminist i ordets mest jämställdhetssträvande betydelse, har skinn på näsan när det behövs, men är samtidigt mjuk som sammet. Trots att hon är yngre än mig så är hon den mogna och kloka av oss två. Hon skriver så pennan (tangentbordet) glöder om juridik, politik, tankar om vardagen och livet. Hon är engagerad.

Tack för att du är så genuint mänsklig, och samtidigt så övermänsklig i din strävan och din styrka. Och tack för att du är min vän.


The world according to Elsa: http://elsa89.blogg.se/